Allt började för ungefär sexton år sen alltså samma år som du föddes. Det var en trollkunnig kvinna som avlade fram ett barn med havets kung så att hon skulle kunna få en liten slav som var så stark att ingen kunde komma åt henne. När hon väll födde barnet så såg hon till att inget av de fyra elementen kan skada barnet men de ska också böja sig för barnets krafter. Lite av den magin hamnade i fyra andra havsbarn fast dom fick bara kraften att styra ett element var. Men barnet levde hos sin mor tills hon var nästan ett år då hennes halvbror som var tre år äldre lyckades smyga sig in eftersom han var en av de speciella. Hans kraft var med vinden och med hjälp av den kunde han smyga sig in och hämta henne och där efter så bestämde sig de i den inre krätsen att det var bäst att barnet var tryggt i människovärden där hon fick bo hos en kvinna som hade bott bland havsfolket en längre tid men nu var tillbaka bland människorna. Hon togs väll om hand hos henne och växte upp tills det inte längre gick att stå emot hennes riktiga mor Millana. Jag tror du börjar förstå vem den där flickan var eller hur?” Jag nickade efter att ha suttit helt stila under hela tiden. ”Du har redan träffat två av de magiska barnen eld och luft vilka du sitter bredvid just nu.” Båda killarna log mot mig medan han fortsatte ”jord borde komma vilken minut som helst och vatten vet vi var han är men det är du som får försöka få honom att komma till oss.”

Han log mot mig ”Ja, Elvira det är jag min kära dotter” då började tårna rinna igen ner för mina kinder. Jag kunde inte få de att sluta falla det var i stort sätt omöjligt. Pappa höll armarna om mig och strök mig över huvudet. ”Jag är ledsen att vårt mötte blev på det här sättet men det var oundvikligt med tanke på att Millana börjar närma sig dig och då var det för farligt för mig att vara oskyddad.” Jag tittade på honom med undrande min men tårarna i ögonen såg det väll mest ut som en grimas.  Han log mot mig och kysste mig på pannan ”Jag ska berätta allt för dig efter frukosten, kom med nu så ska du få något gott att äta.” Han förde mig igenom en lång korridor och in igenom en stor dörr där det stod ett bord med massor med olika sorters maträtter upplagda. Det mesta bestod av olika sorters havsdjur på ett eller annat sätt. Runt bordet satt redan Marco, Mikael och Miro de hade suttit och småpratat tills vi kom för de tystnade direkt så fort vi kom in igenom dörren. ”Förlåt Elvira att jag inte hämtade dig som lovat fast jag tror du gillade vem som gjorde det istället” Miro blickar åt mitt hål. Mikael ler åt mig och lyfter sitt glas som han håller i handen ”skål för att så stor del som möjligt är samlad.” Marco kommer fram och leder mig till en stol som står tom och är en riktig gentleman med stolen. Han flinar lite åt mig innan han går och sätter sig där han satt sen innan. Men det är en stol som är tom *undrar vem som ska sitta där* fast ingen värkar märka det. När alla börjar ta för sig tittar jag runt och vet inte riktigt var jag skulle börja. Jag får syn på ett par räkmackor som jag tänker att jag måste testa. Det kommer en dam in med havsblå kläder som häller upp en dryck som inte går att beskriva det smakar lite som en blandning av äpple och hallon men mycket, mycket godare. Jag provade också under frukosten något som såg ut som sushi fast det smakade inte det. När alla var mätta gick vi alla och satte oss i ett finrum i rummet intill. Det fans en soffa och två fåtöljer jag satte mig i soffan mellan Mikael och Marco, medan pappa och Miro satte sig i fåtöljerna. Nu ska jag berätta för dig vad det är som händer här egentligen.” Han tittar på mig medan han funderar...

Vad är det som han ska berätta tro?

Jag trodde jag skulle svimma, badrummet var ungefär lika stort som sovrummet och badkaret skulle lika gärna kunna vara en liten swimmingpool. Vi ena sidan stod ett sminkbord med nästan hur mycket smink som helst och spegeln hade små lampor långs med hela rammen. Jag satte på kranarna till badkaret så att de fylldes medan jag tog av mig kläderna och letade upp en handduk. Jag hittade en i ett av skåpen som var i rödaktig färg och en annan som var i himmelsblått. Jag tog en flaska med jordgubbsdoftande skum med mig till badkaret som jag hällde i innan jag stängde av kranarna.

Vattnet var varmt men skönt när jag lät min kropp sakta sänkas ner i det. Jag låg säker där i en femton minuter innan jag kom på att Miro snart skulle komma och hämta mig för frukost så jag steg upp ur badkaret och torkade mig snabbt för att sedan föna håret så det blev nästan helt tort. Jag kläde på mig klädningen och skorna och sminkade mig lite grundligt innan jag tog krustången och använde det på det yttre håret. När Miro knackade på dörren så var jag klar men det som förvånade mig mest var att det inte var Miro utan en annan man i femtio års åldern med samma gröna ögon och samma röda hår som jag och Mikael jag sa det första som kom över mina läppar ”pappa”.

Äntligen har hon fått träffa sin pappa för första gången.

När jag vaknade upp låg jag i en himmelsäng med rosa sidenlakan och helarummet var som till en femåring skulle älska.  Ett stort dockhus som såg ut som ett slott med ett flertal dockor i var placerad vid rummets högra sida. På vänstra sida av rummet bestod bara av dörrar till en walk in garderob. Rummet var stort men inte så välfyllt, medan jag satt där och tittade runt i rummet knackade det på dörren.

”Elvira är du vaken?” hörde jag Miros röst utanför dörren. ”Det är bara att komma in Miro” ropade jag till svar. När han kom in var han kläd i de finaste kläderna som jag någonsin har sett maken till.                  ”Det är frukost om en halvtimme så du hinner ta ett bad om du vill innan och sedan sätta på dig nya kläder du kan välja vad du vill från garderoben. Ditt badrum ligger på andra sidan garderoben och det är bara att ta för sig av allt där inne. Jag kommer och hämtar dig efter dig när frukosten är klar.” sen gick han bara ut igenom dörren och försvann. Jag orkade inte slösa tid så jag gick till garderoben och öppnade den. Den var fyll med de mest fantastiska kläderna som jag bara trodde de rika hade råd med. Allt eftersom jag gick igenom flera av kläderna så kom jag att tänka på att jag kanske ska få träffa min pappa under dagen. Det var det jag tänkte på när jag valde den smaragdgröna klänningen i sammet som jag tog med mig in till badrummet. Jag valde den eftersom den matchade så bra med mina ögon. Jag tog även med ett par lågklackade skor som var lika gröna även de som jag tog med mig.

Jag kom till sverige helgen innan jag började skolan nu har nästan en hel termin farit iväg och jag har fått många nya upplevelser. De första tre helgerna var jag inte enns hem utan jag stande kvar här i sverige. Jag kunde ju inte så mcket annat eftersom jag var på peppcon andra (tror jag) helgen. Jag har fått många underbara vänner i min nya skola fast som vanligt hamnar jag i kilkgäng och får stå för min egen åsikt i vissa frågor. Just nu bor jag hos några bekanta men till April är det tänkt att jag ska få en egen lägenhet vet inte riktigt var ännu men jag tar dan som den kommer. Enda poblemet jag har med skolan är att en stor del av det som jag läser just nu har jag läst och tycker att ärtråkigt eftersom jag kan en del och då kan det gå skumt på "vissa" prov.

Det får vara bra för denna gång hoppas vi ses igen nogon gång.

Mikael slog till Marco i huvudet med höger hand och drog mig närmare själv med vänster. ”Uppför dig ditt svin, bara för att pappa gav dig tillåtelse att försöka vinna hennes hjärta betyder det inte att du äger henne. Jag har inte sätt henne sen hon var ett år och du tror du äger henne.” Marco lade båda händerna om mig och kramade medan jag blev bara mer och mer förvirrad för var tid som gick. ”Jag vet att du inte förstår något men allt är lugnt efter allt så är du min saknade syster som kommer hem.” Jag tittar upp mot honom och då förstår jag allt, inte undra på att vi är så lika varandra, vi är syskon. De stannade snabbt vid första bästa mack och Miro och Marco hoppade ut och gjorde sitt sen var vi iväg igen det tog inte ens fem minuter. Marco lade en påse i mitt knä och när jag öppnade den låg det ett flertal smörgåsar i den med flera olika pålägg det låg också lite olika sorters drickor där i. Jag tog en med salami och skina på och en jordgubbsdricka medan jag åt stärkte Marco fram en dricka och smörgås till Miro och tog en själv innan han gav påsen till Mikael. Alla åt under tystnad medan vi körde på motorvägen.

När jag hade ätit upp satt jag och tittade ut medan jag märkte bara hur ögonlocken blev tyngre och tyngre…

Vert är de påväg kan man undra

Karin Maaka är mellanbarnet i en familj av vampyrer som invandrat till Japan två århundraden tidigare. Till skillnad från resten av hennes familj, behöver Karin inte livnära sig på blod, hon producerar den. Som ett resultat, är hon tvungen att bita andra för att driva ut extra blod. Hon lever sitt liv precis som en vanlig tonårstjej skulle. Hon kan gå ut under dagen, gå på gymnasiet, och följer "sömnmönstret" hos normala människor. Men den allmänna lugnets hennes liv störs med ankomsten av en ny student, Kenta Usui.

Varje gång hon går nära honom produserar hon mer blod. Först försöker hon undvika honom, men de är i samma klass och arbete på samma restaurang så är det inte så lätt. Kenta börjar tro att det är något skumt runt Karin och så småningom lär han sig hennes hemlighet. Karins äldre bror Ren försöker radera hans minne, men Anju, Karin yngre syster, stoppar honom från att göra det. Hon övertygar sina föräldrar Henry och Calera att Kenta kan vara deras allierade, eftersom han kan hjälpa Karin under dagsljus. Karin och Kenta blir vänner, och eftersom de tillbringar mer tid med varandra bli de kär, även om de är långsamma med att erkänna sina känslor för varandra.

       av          

 ”Elvira jag vill att du ska lyssna väldigt noga nu för det gäller inte bara ditt liv utan det gäller allas liv” mamma tittade på mig som hon väntade sig att jag skulle säga att jag förstått men innan jag han säga något började hon igen. ”Detta är Miro, Marco och Mikael och de ska beskydda dig tills du har kommit fram till din pappa” ”Veronika sluta nu och låt oss förklara när vi är iväg” avbröt Miro den äldre herren. ”Vi måste dra nu med det samma” halv ropade Marco som tittat ut genom fönstret och Mikael drog åt sig mina väskor medan Marco lyfte upp mig och innan jag visste ordet av det så sprang all ut mot en bil. Jag försökte krama mig fast vid Marco medan han sprang, han hoppade in i bilen med mig i famnen. Miro hade redan startat bilen innan jag hade fått på mig bältet och vi var iväg.

Jag vågade inte säga något under färden den som bröt tystnaden var Marco ”Miro, vi måste stanna någonstans snabbt och köpa något och äta eftersom Elvira inte fick någon middag och jag tror hon är hungrig.” Han log mot mig snabbt och vände sig sedan mot Miro. ”Vi stannar på en mack så får jag tanka och du springer in och köper lite småsaker, vi kan äta på riktigt när vi är framme” sa Miro efter lite fundering. Jag tittade ner i knätt ”Vad menas med framme och varför pratade mamma om pappa hon sa ju att han var död” en tår rann ner för min kind men den kom bara halvvägs eftersom Marco kysste bort den.

Hoppas ni gillar forsättningen